OM MIG

Jessica Elert, född 1954

Jag är konstnär och även forskare i fysioterapi och jobbade som lärare i det. När jag fyllde 40 fick jag en stroke som har lett till flera funktionshinder, bland annat nedsatt rörlighet och spasticitet på vänster sida. Men det värsta är alla symtom som INTE syns.

Jag har svårt med tider och rumsuppfattning – något som behövs när man är konstnär. Jag lider även av ansiktsblindhet. Det gör att jag inte känner igen folk, ibland inte ens mina barn. När jag började måla porträtt blev de helkorkade. Fast på sitt sätt intressantare än tidigare då jag målade och tecknade väldigt realistiskt. Jag blir också hjärntrött: väldigt trött i hjärnan om jag anstränger mig för mycket.

Innan stroken var jag väldigt aktiv: heltidsjobb och kvällsaktiviteter och familj med 3 barn. Efter stroken blev jag tvungen att ge upp mitt arbete som forskare när jag upptäckte att jag inte längre kunde lägga ihop två och två! (Med en hjärnskada förnekar man sina symtom och min man hade skyddat mig från att se hur illa det var). Dessutom upptäckte jag att jag inte kunde skilja på studenterna och det går inte att jobba som lärare om man är ansiktsblind.

I istället för ett meningsfullt arbete blev jag fast i tristess och initiativlöshet. Nu har jag glädje av sex barnbarn men det är fortfarande en sorg att inte kunna hjälpa till lika som jag skulle vilja göra och eftersom jag är så hjärntrött tycker jag att jag ska viga mina krafter till det som jag KAN göra.

Men jag har kvar min förmåga att skapa. Att måla och skriva är det som ger mig kraft och motivation och glädje. I den här utställningen vill jag visa teckningar före och efter stroken. Innan jag blev sjuk hade jag tecknat kroki och modell på konstskolor i över 20 år, men när jag tog upp modelltecknandet igen efter stroken blev det mest konstiga krumelurer. Krokiläraren undrade vad jag hade där att göra.

Jag har lärt mig acceptera förändringarna. Man kan säga att jag ”forskar” genom måleriet.